Författare
mot alla odds
I
Bo Widerbergs film "Kvarteret Korpen" finns en berömd
scen där Thommy Berggren glädjestrålande berättar att det stora
förlaget bjudit honom till Stockholm för att diskutera hans
insända bokmanus. Och den stora besvikelsen när han återvänder
utan kontrakt bara med lite banal uppmuntran i ryggen.
Nästan samma sak hände en ung Kent Lundholm när han ställt samman
ett slags generationsroman inspirerad av Ulf Lundell och Jack
Kerouac. Flyg, hotell, middag med Bonniers, några synpunkter
på fördjupning av karaktärerna. Inget mer. Någon debut blev
det inte.
Lätt knäckande för en ung man med författarambitioner som dessutom
tagit ut publiceringen i förskott, berättat för kompisarna och
i pur glädje bjudit en syster på resa till New York.
- Ja, det var tungt att bära den besvikelsen, för att inte tala
om det tvivel som började fräta på självförtroendet.
Skrivandet gick i stå, men när han av en slump fick tag på Torgny
Lindgrens Ormens väg på hälleberget,var det som en uppenbarelse.
Även Kent Lundholm hade ju en bakgrund i språk och i berättelser
som var hans egen.
- Då insåg jag att det var där i min egen erfarenhet jag hade
mitt uppdrag. Jag var ju själv uppvuxen med massor av berättelser
från farmor, från pappa och från min bäste kompis farbror Filip
som var min bäste kompis när jag växte upp i byn Bäckmyran utanför
Lycksele på 60-talet.
Att 75-årige Filip blev hans bäste kompis förklaras med att
byn egentligen tömdes på barn när Domänverket bjöd den arbetsföra
befolkningen på lättare jobb inne i Lycksele.
Men familjen Lundholm blev kvar och sonen skulle så småningom
bli författare. Två romaner har han bakom sig och nu i höst
kommer en tredje, "Konungarnas konung från Baklandet"
på Ord & Visor förlag, en berättelse om ett synnerligen
tragiskt människoöde som Kent själv kom i kontakt med som liten
grabb.
Kent sticker inte under stol med att han hoppas på ett genombrott
och hösten bär ytterligare ett löfte. Med den förra romanen
"All världens lycka" som förlaga har han nu ställt
samman ett manus för en tv-serie i tio avsnitt. Först var det
tänkt som långfilm, men filmaren Runar Enberg som gått in som
producent tänkte sig tv. Kjell-Åke Andersson mannen bakom filmer
som Juloratoriet och Min store tjocke far är vidtalad som regissör
och Jens Fischer som jobbat med bl a Änglagård ska svar för
fotot.
- Projektet ligger nu hos SVT Drama för beslut. Daniel Alfredsson
har varit här upp och diskuterat saken och jag har skrivit tre
pilotmanus. Så det är klart att man hoppas.
Ett positivt besked skulle givetvis också ge författarskapet
en säkrare grund ekonomiskt. Just nu går han på halv a-kassa
efter ett EU-baserat men numer inhiberat projektjobb på Kommunförbundet.
Stipendier från landstinget och kulturrådet är välkomna bidrag
när man utan några gigantiska förlagsarvoden ändå känner sig
kallad att skriva fyra-sex timmar varje dag.
- Jag måste helt enkelt skriva. Dels för att jag redan påbörjat
min fjärde roman men också för att jag är dyslektiker och måste
ständigt hålla mig i form.
Ja, det kan låta lite udda, men Kent har med hjälp av två korrekturläsare
lärt sig bemästra svårigheterna.
Annat var det när han gick i högstadiet och förpassades till
en OBS-klass.
- Men då hände det sig så att en äldre lärarinna tog sig an
mig, som trodde på mig och som uppmuntrade mig. Det var fantastiskt
när jag så småningom att jag faktiskt kunde skriva och att jag
faktiskt kunde tillgodogöra mig en text.
Utan denna lärarinna hade det kanske inte blivit några av dessa
berättelser från Västerbottens inland men när gymnasiet var
avklarat var målsättningen klar: Kent Lundholm skulle skriva.
Från början flera romaner som dessvärre blev refuserade. Sedan
blev det journalistik på bl a Västerbottens Folkblad där han
jobbat både som kommun- och kulturredaktör.
Därefter bar det av till länsstyrelsen som pressekreterare,
ett jobb som stod närmare litteraturen än vad man kan vänta
sig, i hög grad beroende på Georg Anderssons eget starka kulturintresse.
Med lite tjänstledigt därifrån blev den första romanen "Svin
föder svin" skriven och förlagd på Ord&Visor 1999.
Och 2003 var det dags för nummer två: "All världens lycka".
Recensionerna har haft synpunkter på språket, Kent tillstår
svårigheterna att balansera rikssvenska med den dialektala erfarenheten.
Traditionen från Sara Lidman och Torgny Lindgren är uppfordrande,
men han tillstår en viss distans, inte minst rädslan för att
härma, dialekten, folkspråket begränsas till dialogernas direkta
anföring.
- Men den här gången tror jag mig ha funnit ett språk som jag
vågar kalla mitt eget.
Själva berättelsen är definitivt hans egen. Baserad på den livs
levande kontakten med en man vars liv var både tragiskt och
bittert tills denne "konungarnas konung" upprättade
sitt eget kungarike där han på en hemgjord tron i köket har
brandtal över de onda som skickar ner i pyttes, i helvetet medan
de goda belönas med en plats i himmelriket.
- Lite liknar han väl Kejsaren av Portugallien, innesluten i
sitt eget fantasirike som kom att fungera som skydd mot erfarenheten
av en fruktansvärd barndom. Men frid fick han aldrig, denne
man som levde ett pojkliv i en vuxen människa kropp.
- Sin ångest kunde han aldrig dölja och när ryktet om att han
skulle ha 16 000 enkronor i ett skattkista blev han till slut
både rånad och misshandlad.
- Det är en berättelse på slak lina om det onda i tillvaron,
men också en fråga till oss alla, vilket ansvar vi har inför
medmänniskorna och vilken skuld vi kan bära.
leif larsson
LEIF LARSSON, Västerbottens Kuriren
2006-09-21
Kents böcker
och tro doftar tallbarr
Författaren
Kent Lundholm har alltid en dörr öppen till det oförklarliga.
Det som de flesta helst vill vifta bort som en irriterande flugusling,
sugs han till.
På
näsan sitter ett par för små glasögon som den fasta ljusblå
blicken plirar över mest hela tiden. Kent Lundholm är dyslektikern
som blev författare mot alla odds.
– Jag kunde inte stava alls när jag gick i skolan. De satte
mig i obs-klass i sjuan och åttan, där jag fick en lärarinna
som tog sig an mig och lärde mig språkets byggstenar. Plötsligt
lossnade språket, det var en riktig aha-upplevelse, berättar
Kent.
– Mina svenskabetyg steg rakt upp. Jag fick en skrivmaskin av
min pappa som jag började skriva mina berättelser på. Min stavning
har blivit bättre med åren men jag måste skriva varje dag.
På förmiddagarna jobbar han som informatör, på eftermiddagarna
sitter han och skriver innan han hämtar dottern Hanna från skolan
och följer henne hem till sin mamma. Så gör han nästan varje
dag.
– Vår dotter Hanna har sitt basläger hos sin mamma. Varannan
helg är hon hos mig.
Det funkar bra, det känns tryggt för både henne och mig.
Hanna är adopterad från Kina. Att bli pappa är det största Kent
har varit med om.
– Det var en lång och svår resa men värd varenda svettdroppe.
Inställd drömsemester
Men kärleken till hannas mamma tog slut för två år sedan, just
som drömsemestern till Thailand hade bokats.
– Vi skulle åka till Phuket över julen men skilsmässan kom emellan.
Jag tyckte vi kunde åka ändå, jag erbjöd mig till och med att
boka in mig på ett annat hotell. Men min före detta fru vägrade
och resan avbokades mot min vilja.
På morgonen annandag jul 2004 rullade tsunamin in över Phukets
och Khao Laks stränder i Thailand. Hundratals svenskar sköljdes
med och förolyckades.
–
Jag såg vad som hände på tv-nyheterna. Det gick en rysning genom
hela kroppen, hotellet som vi skulle ha bott på förvandlades
till kaffeved mitt framför mina ögon. Vi skulle kanske ha suttit
och ätit frukost just när det hände. Vi hade varit döda nu.
Hanna är övertygad om att vi har skyddsänglar och jag tror henne.
Det oförklarliga besöket
Det oförklarliga och oväntade besök från »andra sidan« är inget
som Kent räds för, snarare tvärtom.
– Jag upplever ofta min fars och andra släktingars närvaro starkt.
Det är en trygg känsla. De kommer i all välmening.
Kent växte upp i byn Bäckmyran utanför Lycksele. En långsmal
by som är så liten att den inte ens finns med på kartan. Byn
var barnrik och de flesta vuxna jobbade åt Domänverket.
– Men så fick alla barnfamiljer erbjudande om jobb i Lycksele.
Mina föräldrar valde att stanna. Alla barn försvann som över
en natt, min bästa kompis blev istället farbror Filip med 65
katter.
De äldre i byn blev hans vänner och det har präglat hans författarskap.
Hela barndomen har han lyssnat storögt på deras historier.
– Jag tror att alla författare måste ha ett visst mått av förhistoria.
Hans böcker doftar tallbarr, blöt myr och råbarkad kämpaglöd,
till och med en och annan skorrande psalmsång letar sig in bland
bladen. Gud är ständigt närvarande, liksom humorn. Det finns
många dråpliga ordvrängningar som får läsaren att ohjälpligt
brista ut i skratt.
– I Lycksele dominerade Pingstkyrkan, sedan var det som ett
stort krondike och på andra sidan fanns arbetarrörelsen. På
den sidan växte jag upp. Jag har alltid varit intresserad av
religion och följde ibland med en kompis på möten. Själv blev
jag troende först på 80-talet.
Doft av tallbarr
På den tiden jobbade han som sjuksköterska på Tegs sjukhem i
Umeå, ett arbete i dödens väntrum. Varje dag passerade han Tegskyrkan,
som var anskrämligt ful men ändå vacker. Han gick in och beställde
tid för själavård med en präst.
– Det var helt underbart. Han fick mig att förstå att det var
mitt val om jag ville tro på uppståndelsen eller inte och att
det är det som gör oss till troende. Min tro är väldigt traditionell,
jag tror att Jesus är Guds son. Jag gillar inte kyrkor och samfund
som ropar ihjäl det kristna budskapet, när det istället ska
framföras som en spröd, klingande klocka.
Som barn och tonåring var han rädd för nästan allt, full av
dödsångest.
– Det var inte så konstigt eftersom mina bästa vänner var i
70–80-årsåldern och de dog hela tiden ifrån mig. Dödsångesten
gick över när jag blev troende.
Kärlekens lov
Kents senaste bok, Konungarnas konung från Baklandet, handlar
om byfånen som har byggt en tron i sitt kök. På huvudet bär
han en mössa med glitter och han har blanka navkapslar på väggarna.
Hans far var en kringflackande predikant som predikade kärlekens
lov med ena handen men slog fru och barn med den andra. Boken
bygger på en verklig historia från Kents hemby.
– Jag har minnen av byfånen och hans far, som var genomond på
ren lyckselebondska. Jag hittade en pärm med anekdoter om Konungarnas
konung som min far hade skrivit. Det kände jag inte till innan.
Boken som är på över 400 sidor är det längsta han har skrivit
och det har funnits de som tyckt att han inte ska rota i det
förgångna. Varför har han inte begripit, men han tror att det
handlar om dåligt samvete.
– Konungarnas konung flydde in i barndomen för att komma undan
sin ondskefulle far och ingen gjorde något för att förhindra
det. Det är väl smärtsamt att erkänna det.
Kent går sällan i kyrkan. Han tycker inte att han har något
behov av en församling.
– Jag är uppvuxen bland gran och tall. När det blänker till
i en grankvist så tolkar jag det som ett meddelande från Gud:
»Jag är med dig.«
-------------------------------
Om Kent Lundholm
Ålder: 48 år
Yrke: Informatör på Kommunförbundet och författare
Familj: Ensamstående med Hanna, 7 år
Född: I byn Bäckmyran utanför Lycksele
Aktuell: Kommer med en ny bok i höst, Konungarnas
konung från Baklandet.
Äter: För mycket
Dricker: Lagom
Bästa minne: När vi hämtade hem Hanna från Kina
Favoritförfattare: Torgny Lindgren
Bästa musik: Genesis, när Peter Gabriel var sångare
Bibliografi: Svin föder svin (2000) och All
världens lycka (2003)
--------------------------------
Text:
Ingela Hjulfors Berg
Foto:
Ingela Hjulfors Berg
Spira
19 SEPTEMBER 2006
|
|
|
