Författare mot
alla odds
I Bo Widerbergs film
"Kvarteret Korpen" finns en berömd scen där Thommy Berggren
glädjestrålande berättar att det stora förlaget bjudit honom till
Stockholm för att diskutera hans insända bokmanus. Och den stora
besvikelsen när han återvänder utan kontrakt bara med lite banal
uppmuntran i ryggen.
Nästan samma sak hände en ung Kent Lundholm när han ställt samman ett
slags generationsroman inspirerad av Ulf Lundell och Jack Kerouac.
Flyg, hotell, middag med Bonniers, några synpunkter på fördjupning av
karaktärerna. Inget mer. Någon debut blev det inte.
Lätt knäckande för en ung man med författarambitioner som dessutom
tagit ut publiceringen i förskott, berättat för kompisarna och i pur
glädje bjudit en syster på resa till New York.
- Ja, det var tungt att bära den besvikelsen, för att inte tala om det
tvivel som började fräta på självförtroendet.
Skrivandet gick i stå, men när han av en slump fick tag på Torgny
Lindgrens Ormens väg på hälleberget,var det som en uppenbarelse. Även
Kent Lundholm hade ju en bakgrund i språk och i berättelser som var
hans egen.
- Då insåg jag att det var där i min egen erfarenhet jag hade mitt
uppdrag. Jag var ju själv uppvuxen med massor av berättelser från
farmor, från pappa och från min bäste kompis farbror Filip som var min
bäste kompis när jag växte upp i byn Bäckmyran utanför Lycksele på
60-talet.
Att 75-årige Filip blev hans bäste kompis förklaras med att byn
egentligen tömdes på barn när Domänverket bjöd den arbetsföra
befolkningen på lättare jobb inne i Lycksele.
Men familjen Lundholm blev kvar och sonen skulle så småningom bli
författare. Två romaner har han bakom sig och nu i höst kommer en
tredje, "Konungarnas konung från Baklandet" på Ord & Visor förlag, en
berättelse om ett synnerligen tragiskt människoöde som Kent själv kom
i kontakt med som liten grabb.
Kent sticker inte under stol med att han hoppas på ett genombrott och
hösten bär ytterligare ett löfte. Med den förra romanen "All världens
lycka" som förlaga har han nu ställt samman ett manus för en tv-serie
i tio avsnitt. Först var det tänkt som långfilm, men filmaren Runar
Enberg som gått in som producent tänkte sig tv. Kjell-Åke Andersson
mannen bakom filmer som Juloratoriet och Min store tjocke far är
vidtalad som regissör och Jens Fischer som jobbat med bl a Änglagård
ska svar för fotot.
- Projektet ligger nu hos SVT Drama för beslut. Daniel Alfredsson har
varit här upp och diskuterat saken och jag har skrivit tre pilotmanus.
Så det är klart att man hoppas.
Ett positivt besked skulle givetvis också ge författarskapet en
säkrare grund ekonomiskt. Just nu går han på halv a-kassa efter ett
EU-baserat men numer inhiberat projektjobb på Kommunförbundet.
Stipendier från landstinget och kulturrådet är välkomna bidrag när man
utan några gigantiska förlagsarvoden ändå känner sig kallad att skriva
fyra-sex timmar varje dag.
- Jag måste helt enkelt skriva. Dels för att jag redan påbörjat min
fjärde roman men också för att jag är dyslektiker och måste ständigt
hålla mig i form.
Ja, det kan låta lite udda, men Kent har med hjälp av två
korrekturläsare lärt sig bemästra svårigheterna.
Annat var det när han gick i högstadiet och förpassades till en
OBS-klass.
- Men då hände det sig så att en äldre lärarinna tog sig an mig, som
trodde på mig och som uppmuntrade mig. Det var fantastiskt när jag så
småningom att jag faktiskt kunde skriva och att jag faktiskt kunde
tillgodogöra mig en text.
Utan denna lärarinna hade det kanske inte blivit några av dessa
berättelser från Västerbottens inland men när gymnasiet var avklarat
var målsättningen klar: Kent Lundholm skulle skriva.
Från början flera romaner som dessvärre blev refuserade. Sedan blev
det journalistik på bl a Västerbottens Folkblad där han jobbat både
som kommun- och kulturredaktör.
Därefter bar det av till länsstyrelsen som pressekreterare, ett jobb
som stod närmare litteraturen än vad man kan vänta sig, i hög grad
beroende på Georg Anderssons eget starka kulturintresse. Med lite
tjänstledigt därifrån blev den första romanen "Svin föder svin"
skriven och förlagd på Ord&Visor 1999. Och 2003 var det dags för
nummer två: "All världens lycka".
Recensionerna har haft synpunkter på språket, Kent tillstår
svårigheterna att balansera rikssvenska med den dialektala
erfarenheten.
Traditionen från Sara Lidman och Torgny Lindgren är uppfordrande, men
han tillstår en viss distans, inte minst rädslan för att härma,
dialekten, folkspråket begränsas till dialogernas direkta anföring.
- Men den här gången tror jag mig ha funnit ett språk som jag vågar
kalla mitt eget.
Själva berättelsen är definitivt hans egen. Baserad på den livs
levande kontakten med en man vars liv var både tragiskt och bittert
tills denne "konungarnas konung" upprättade sitt eget kungarike där
han på en hemgjord tron i köket har brandtal över de onda som skickar
ner i pyttes, i helvetet medan de goda belönas med en plats i
himmelriket.
- Lite liknar han väl Kejsaren av Portugallien, innesluten i sitt eget
fantasirike som kom att fungera som skydd mot erfarenheten av en
fruktansvärd barndom. Men frid fick han aldrig, denne man som levde
ett pojkliv i en vuxen människa kropp.
- Sin ångest kunde han aldrig dölja och när ryktet om att han skulle
ha 16 000 enkronor i ett skattkista blev han till slut både rånad och
misshandlad.
- Det är en berättelse på slak lina om det onda i tillvaron, men också
en fråga till oss alla, vilket ansvar vi har inför medmänniskorna och
vilken skuld vi kan bära.
leif larsson
LEIF LARSSON, Västerbottens Kuriren
2006-09-21
Kents böcker och
tro doftar tallbarr
Författaren Kent
Lundholm har alltid en dörr öppen till det oförklarliga. Det som de
flesta helst vill vifta bort som en irriterande flugusling, sugs han
till.
På näsan sitter ett
par för små glasögon som den fasta ljusblå blicken plirar över mest
hela tiden. Kent Lundholm är dyslektikern som blev författare mot alla
odds.
– Jag kunde inte stava alls när jag gick i skolan. De satte mig i
obs-klass i sjuan och åttan, där jag fick en lärarinna som tog sig an
mig och lärde mig språkets byggstenar. Plötsligt lossnade språket, det
var en riktig aha-upplevelse, berättar Kent.
– Mina svenskabetyg steg rakt upp. Jag fick en skrivmaskin av min
pappa som jag började skriva mina berättelser på. Min stavning har
blivit bättre med åren men jag måste skriva varje dag.
På förmiddagarna jobbar han som informatör, på eftermiddagarna sitter
han och skriver innan han hämtar dottern Hanna från skolan och följer
henne hem till sin mamma. Så gör han nästan varje dag.
– Vår dotter Hanna har sitt basläger hos sin mamma. Varannan helg är
hon hos mig.
Det funkar bra, det känns tryggt för både henne och mig.
Hanna är adopterad från Kina. Att bli pappa är det största Kent har
varit med om.
– Det var en lång och svår resa men värd varenda svettdroppe.
Inställd drömsemester
Men kärleken till hannas mamma tog slut för två år sedan, just som
drömsemestern till Thailand hade bokats.
– Vi skulle åka till Phuket över julen men skilsmässan kom emellan.
Jag tyckte vi kunde åka ändå, jag erbjöd mig till och med att boka in
mig på ett annat hotell. Men min före detta fru vägrade och resan
avbokades mot min vilja.
På morgonen annandag jul 2004 rullade tsunamin in över Phukets och
Khao Laks stränder i Thailand. Hundratals svenskar sköljdes med och
förolyckades.
– Jag såg vad som
hände på tv-nyheterna. Det gick en rysning genom hela kroppen,
hotellet som vi skulle ha bott på förvandlades till kaffeved mitt
framför mina ögon. Vi skulle kanske ha suttit och ätit frukost just
när det hände. Vi hade varit döda nu. Hanna är övertygad om att vi har
skyddsänglar och jag tror henne.
Det oförklarliga besöket
Det oförklarliga och oväntade besök från »andra sidan« är inget som
Kent räds för, snarare tvärtom.
– Jag upplever ofta min fars och andra släktingars närvaro starkt. Det
är en trygg känsla. De kommer i all välmening.
Kent växte upp i byn Bäckmyran utanför Lycksele. En långsmal by som är
så liten att den inte ens finns med på kartan. Byn var barnrik och de
flesta vuxna jobbade åt Domänverket.
– Men så fick alla barnfamiljer erbjudande om jobb i Lycksele.
Mina föräldrar valde att stanna. Alla barn försvann som över en natt,
min bästa kompis blev istället farbror Filip med 65 katter.
De äldre i byn blev hans vänner och det har präglat hans
författarskap. Hela barndomen har han lyssnat storögt på deras
historier.
– Jag tror att alla författare måste ha ett visst mått av förhistoria.
Hans böcker doftar tallbarr, blöt myr och råbarkad kämpaglöd, till och
med en och annan skorrande psalmsång letar sig in bland bladen. Gud är
ständigt närvarande, liksom humorn. Det finns många dråpliga
ordvrängningar som får läsaren att ohjälpligt brista ut i skratt.
– I Lycksele dominerade Pingstkyrkan, sedan var det som ett stort
krondike och på andra sidan fanns arbetarrörelsen. På den sidan växte
jag upp. Jag har alltid varit intresserad av religion och följde
ibland med en kompis på möten. Själv blev jag troende först på
80-talet.
Doft av tallbarr
På den tiden jobbade han som sjuksköterska på Tegs sjukhem i Umeå, ett
arbete i dödens väntrum. Varje dag passerade han Tegskyrkan, som var
anskrämligt ful men ändå vacker. Han gick in och beställde tid för
själavård med en präst.
– Det var helt underbart. Han fick mig att förstå att det var mitt val
om jag ville tro på uppståndelsen eller inte och att det är det som
gör oss till troende. Min tro är väldigt traditionell, jag tror att
Jesus är Guds son. Jag gillar inte kyrkor och samfund som ropar ihjäl
det kristna budskapet, när det istället ska framföras som en spröd,
klingande klocka.
Som barn och tonåring var han rädd för nästan allt, full av
dödsångest.
– Det var inte så konstigt eftersom mina bästa vänner var i
70–80-årsåldern och de dog hela tiden ifrån mig. Dödsångesten gick
över när jag blev troende.
Kärlekens lov
Kents senaste bok, Konungarnas konung från Baklandet, handlar om
byfånen som har byggt en tron i sitt kök. På huvudet bär han en mössa
med glitter och han har blanka navkapslar på väggarna. Hans far var en
kringflackande predikant som predikade kärlekens lov med ena handen
men slog fru och barn med den andra. Boken bygger på en verklig
historia från Kents hemby.
– Jag har minnen av byfånen och hans far, som var genomond på ren
lyckselebondska. Jag hittade en pärm med anekdoter om Konungarnas
konung som min far hade skrivit. Det kände jag inte till innan.
Boken som är på över 400 sidor är det längsta han har skrivit och det
har funnits de som tyckt att han inte ska rota i det förgångna. Varför
har han inte begripit, men han tror att det handlar om dåligt samvete.
– Konungarnas konung flydde in i barndomen för att komma undan sin
ondskefulle far och ingen gjorde något för att förhindra det. Det är
väl smärtsamt att erkänna det.
Kent går sällan i kyrkan. Han tycker inte att han har något behov av
en församling.
– Jag är uppvuxen bland gran och tall. När det blänker till i en
grankvist så tolkar jag det som ett meddelande från Gud: »Jag är med
dig.«
-------------------------------
Om Kent Lundholm
Ålder: 48 år
Yrke: Informatör på Kommunförbundet och författare
Familj: Ensamstående med Hanna, 7 år
Född: I byn Bäckmyran utanför Lycksele
Aktuell: Kommer med en ny bok i höst, Konungarnas konung
från Baklandet.
Äter: För mycket
Dricker: Lagom
Bästa minne: När vi hämtade hem Hanna från Kina
Favoritförfattare: Torgny Lindgren
Bästa musik: Genesis, när Peter Gabriel var sångare
Bibliografi: Svin föder svin (2000) och All världens
lycka (2003)
--------------------------------
Text:
Ingela Hjulfors Berg
Foto:
Ingela Hjulfors Berg
Spira
19 SEPTEMBER 2006
|
|
|
